Filmen om flygrädsla – Pressrelease

Under 2013 gick jag (Robert Karlsson) en dokumentär filmutbildning och gjorde en film om flygrädsla (gjorde allt sjäv: manus, filma, ljud, redigering och dylikt). Den strax under 14 minuter långa filmen heter ”Det går åt helvete” och anledning till ämnet flygrädsla, är att jag själv är sjukt flygrädd (är förövrigt dessutom resejournalist och det är ju ingen direkt briljant kombination).

Filmen går att se på följande sida: www.jordenrunt.nu/resa/flygradd

Kommentarer eller intervju
För ytterligare kommentarer eller intervju, mejla (res@jordenrunt.nu) eller ring (0721-718 226) mig.

Pressbilder om filmen ”Det går åt helvete” för fri publicering

Högerklicka på bild och spara lågupplöst (600 pixlar bred) bild.
Finns även högupplöst jpg-version (se länkar nedan).
Jag kan även mejla tif-version av bilderna om ni vill ha.

Flygrädd på plan 1 – lågupplöst jpg nedan – ( klicka här för högupplöst JPG )

Flygrädd på plan 2 – lågupplöst jpg nedan – ( klicka här för högupplöst JPG )

Flygrädd på plan 3 – lågupplöst jpg nedan – ( klicka här för högupplöst JPG )

Karlsbron i Prag – lågupplöst jpg nedan – ( klicka här för högupplöst JPG )

Pressrelease om filmen   ( ladda hem pressrelease som pdf )

Så gick det till att göra filmen om flygrädsla

Det var ett ganska knepigt projekt att göra en film om flygrädsla, där mina planer gick i krasch flera gånger. Min första tanke var naturligtvis att sätta mig själv i fokus och på något sätt filma när jag flyger. Detta då jag alltså själv är sjukt flygrädd och varje flygresa är en jobbig kamp för mig.
   Men just på grund av att jag tycker det är jobbigt att flyga och inte hade någon flygresa inplanerad och absolut inte vill flyga bara för att filma, ändrade jag kurs för filmplanerna och fokuserade på andra flygrädda.

Svårt att hitta flygrädda som vill prata
Tänkte i stället följa några flygrädda och i första hand de som försökte göra något åt rädslan. I andra hand prata med sådana som kommit över sin flygrädsla. Men det hela visade sig mycket svårare än jag trodde och till slut skulle man nästan kunna säga att ”det gick åt helvete” och denna planering helt kraschlandade…
   Det visade sig nämligen att ämnet flygrädsla är känsligt och ingen ville ställa upp och prata om det framför en kamera. Hade inte räknat med detta scenario (själv berättar jag för alla att jag är flygrädd). Jag frågade fler och fler och vidgade mitt sökområde. Frågade journalister och bloggare som bland annat skrivit om sin flygrädsla, men jag fick inga napp.
   Antingen svarade de aldrig på min mejl eller så hade de aldrig varit flygrädda överhuvudtaget. Och framförallt ville ingen av de som faktiskt svarade och erkände att de var flygrädda, vara med i bild och prata om flygrädsla. De enda napp jag fick var att eventuellt någon kunde ställa upp och prata om det bara handlade om en ljudintervju (så länge ingen kamera fanns i närheten).

Tillbaka på ruta ett igen… jag själv i fokus
Gav till slut upp och gjorde en 180 graders kursändring när det gällde mina filmplaner. Och tog åter upp den hemskt jobbiga tanken på att sätta mig själv i fokus framför kameran. Kom fram till att jag skulle filma mig själv före, under och efter en flygresa.
   Valde ut ett resmål som låg lagom långt bort för att jag skulle hinna filma mig själv under olika delar av flighten. Valde ut ett resmål med en flight som flög under dagtid (om jag skall flyga vill jag helst göra det när det är ljust ute). Och då föll valet på Prag, som dessutom är spännande att besöka (så att jag för mig själv kunde rättfärdiga en flygresa dit).
   Sedan visade sig själva filmandet vara ganska knepigt. Detta då jag dels gjorde allt helt själv (hade alltså inget filmteam med mig), utan jag filmade och tog ljud helt på egen hand.

Lite knepigt att filma sig själv
Rent allmänt har jag problem ”bara att finnas till” när jag flyger, och det blev på intet sätt enkelt att även hantera kamera och ljudinspelning. Vilket ledde till att jag inte hann göra allt jag tänkt i filmväg (plus att en del filmat blev pannkaka).
   Kom således hem från Prag och tog efter en del grubblande, det (för mig) mycket tuffa beslutet att ge mig ut på kompletterande flygresor inom kort. Flög således tillbaka till Prag en gång till för att till exempel få kompletterande bilder ut genom planets fönster på vinge och motor.
   I utrustningsväg använde jag en stor och proffsig filmkamera för det jag filmade i Prag och på mig själv när jag sitter i sängen.
   Under själva flygresan använde jag en pytteliten kompakt kamera. Provade först att filma mig själv med den stora kameran under själva flygningen också, men det funkade inte alls att i sätet sitta och hålla kameran med ena handen och filma. Använde i stället denna lilla kameran, som jag bland annat kunde sätta upp på baksidan av sätet framför så att den filmade mig när jag satt i planet.

Två saker jag inte riktigt hade räknat med var…

Förutom de två flygningarna tur och retur Prag inom loppet av ca två veckor (var tre dagar i Prag varje gång) flög jag dessutom ett par veckor senare till London (en resmässa som jag årligen bevakar där).
   Allt detta flygande inom kort tid gjorde att hemresan från London faktiskt inte kändes så jobbig, varken dagarna föra eller under själva flygningen. Kunde till och med nästan nästan slappna av och bara göra ingenting på planet.
   Således borde jag egentligen, inför varje flygresa, göra 3-4 kortare flygresor innan, för att göra att jag blir van att flyga och det hela känns mindre jobbigt…

Fick en snilleblixt under andra flygningen till Prag. Det värsta stället för mig på ett plan är toaletten. Känner mig instängd och framförallt för att där inte finns något fönster så att jag kan se ut på vinge och motor (så att jag kan se att de inte lossnar).
   Tänkte att det skulle bli roligt på film om jag på ett papper ritade en bild på ett fönster och tog med till toa och satte upp på väggen vid ett toabesök. Dock fungerade det inte rent rent filmmässigt, för trångt med den stora kameran och med den lilla kameran blev ljuset så dåligt att det inte funkade.
   Däremot fungerade det hela rent psykologiskt på mig själv. Jag satte upp den ritade bilden av ett flygplansfönster på väggen med en bit tejp och tamme tusan. Det kändes inte jobbigt längre att stå på toa och pinka. Stod där i godan ro och visslade och tittade på teckningen av ett fönster (med ritat flygplansvinge och motor och allt).
   Så i fortsättningen när jag gör flygresor, skall jag alltid ha en bit papper med att rita ett fönster på och ta med in på toa.